Nellie, åh vart ska jag börja. Tårarna bara rinner och rinner.

Nellie har betytt och betyder något så sjukt mycket för mig.

Att se henne så förkrossad gör att jag bara vill ge tillbaka lika mycket som hon har givit mig.

Att jag gillar Nellie är inget jag skäms för. Jag är stolt över henne.

Att få höra att hon tror att hon är något gör mig riktigt illamående.

 

Att få höra att ens stora förebild är bortskämd, snobbig och har killar som är alldeles för gamla får mig att koka av ilska. Nellie har kämpat så jävla mycket för att vara där hon är i dag. skulle du själv klara av att åka till stallet, ta hand om 3 hästar varje dag, rida 3 hästar varje dag, driva en utav sveriges mest lästa bloggar, att ha alla blickar på dig på tävlingsbanan, att få skit men ändå att alltid stå högst upp på bergstoppen? Skulle du klara det? och samtidigt vara 11 år. När jag var 11 visste jag knappt vad SM var för något. 

 

Nellie har fått kämpa med blod svett och tårar men hon har aldrig ALDRIG givit upp. istället har hon kommit tillbaka och varit starkare än någonsin och sopa banan med konkurenterna. Det är DET jag beundrar så skarpt hos Nellie.

Att hon alltid är så motiverad och att hon VET att det ÄR okey att vara ledsen och att gråta men att man aldrig ska ge upp.

 

Så att snacka illa om Nellie eller ens NÅGON med mig är en riktigt patetisk och dålig idé.

 

Jag tar det en gång för alla.